Då BK:s C-95 pojkar besökte Krakow förra veckan, hade man glädjen att ha f.d. BK-tränaren Andrei Wisnievski som värd. Denna ödmjuka gentleman ordnade ett givande och intressant program för den nyfikna gruppen på 22 personer.
I dag har Andrei hunnit fylla 67 år, men han är fortfarande med i både ett och annat då det gäller handboll i Krakow. Sina sejourer i BK-46 har han definitivt inte glömt, tvärtom:
- Jag saknar mina vänner i BK-46 och Karis. Tiden i Finland var ytterst givande och kronan på verket var ju att jag fick vara med och vinna FM-guld 1996-97. Jag kommer inte ihåg så mycket svenska, men uttrycket ”BK är mesta och bästa mästaren”, har jag inte glömt, säger Andrei med värme i rösten.
Redan 1980 bjöd han in BK till en storturnering till Krakow, men den resan blev inte av för BK:s del. Men han fortsatte korrespondensen med Jan-Gösta Westerlund och efter många svängar i långdansen, fick Andrei visum till Finland 1986 då han hjälpte Westerlund i januari – februari och i augusti – september. :
- Längre än så kunde jag inte stanna, det var ju på Sovjetunionens tid och jag var tvungen att sköta mitt sportlektorat på universitetet på Krakow. Men 1996-97 kunde jag stanna hela säsongen och fick uppleva hur det är att vinna FM-guld.
- Jag har hållit kontakten med goda vänner som Jan-Gösta Westerlund, Hasse Friberg och Henrik Lindroos genom åren. Nästa år vill jag besöka Karis med min familj och visa mina barnbarn var morfar har jobbat, säger Andrei Wisniewski.
Nuförtiden nöjer han sig med att hjälpa till i den förening han har grundat, UKS Krakowiak 85. Men allt är inte bara frid och fröjd på den fronten:
- Handboll är en stor sport i Polen, men i Krakow är den oroväckande liten. Alla talanger och alla pengar går till fotbollen. De talanger som jag kan vaska fram, försöker jag skicka till den statliga handbollsskolan i Gdansk. I fjol kände jag mig stolt då två av mina adepter, födda 1990, kom in vid skolan. Även min 6-åriga dotterson verkar vara intresserad av handboll, så kanske jag måste fortsätta några år till, säger Andrei Wisniewski med ett leende på läpparna.
Juhani Jäntti